Dag fyra- babyblues på steroider

Under graviditeten informerades det högt och lågt hur vanligt det är att bli lite deppig dag tre eller fyra efter förlossningen…. Att behöva lämna sitt barn för natten till främlingar ( om än hur gulliga) som skall mata och trösta för att man själv skall hem och sova är den sjukaste ångesten vi upplevt…. Det kan man kalla babyblues!

När bestämmer man att nu skall vi åka, nu vill vi lämna dig, nu vill vi hellre sova än att sitta med dig… Det är omöjligt!

Därför har vi bestämt att vi måste vara här mer i skift fram tills operationen. Allra helst hade vi viljat vara vakna en vecka i sträck, men det är ju inte möjligt tyvärr….

Läkarna berättade igår på ronden att den CT de gjorde inte riktigt kunde utröna vad hans extra kärl är för något, imorgon skall de göra en ny CT och spruta in kontrastvätskan från foten istället för naveln. Håll tummarna för oss att de får en bättre överblick denna gång!

Tack alla ni som lämnat presenter och skickat kort, här kommer ett axplock av alla fina saker, till exempel kaninen Karin, fåret Lisette, en underbar skyddsängel från Karls söta kusin Adam sju år, och en ståndsmässig filt att ha här på sjukhuset från kompisen Valdemar med familj.

20131013-101729.jpg

20131013-101841.jpg

20131013-101859.jpg

20131013-101922.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s