På väg hem efter en dag av mindre bakslag…

Ja detta har verkligen inte varit en bra dag…. Sitter i bilen och är allt bra slaka nu.

Efter all väntan i förmiddags plockade de äntligen bort respiratorn. För att lilleman inte skulle tappa i syresättning så satte de vad de kallar för en grimma i näsan. Den var bångstyrig och ville inte sitta på plats.

När vi väl fick ner honom i knät blev det allt annat än mysigt, vi var tvungna att hålla grimman på plats för annars tryckte den antingen upp i näsan eller så sprutade den luft in i läppen och munnen. Stressen av att inte veta om han fick tillräckligt med syre eller om han andades var övermäktig. En liten stund sov han när han satt hos mig men det var inte länge.

Vi fick även veta att det läcker ut lymfvätska i dränaget. Detta är inget jättefarligt, men han får inte äta bröstmjölk längre utan får specialkost som inte verkar smaka direkt gott. Detta innebär ju att det kommer bli tufft att få honom att äta själv utan vi måste antagligen sonda hans mat under en lite längre tid…

Dessutom mitt i allt så började hans hjärta göra ett extraslag efter varje riktigt slag så nu får han medicin för det.

Lilleman har även haft jätteont i magen och varit otröstlig. Det gör mig gråtfärdig bara att nu tänka på hur hopplöst det känns att inte kunna plocka upp sitt ledsna barn. Han är som gisslan i kuvösen bland alla slangar.

En skitdag helt enkelt, förutom några minuters ro med en gosig kille i knät.

Kram

20131026-001701.jpg

20131026-001717.jpg

20131026-001730.jpg

Annonser

7 thoughts on “På väg hem efter en dag av mindre bakslag…

  1. Line skriver:

    Hej på er. Varför får han inte bröstmjölk? Vad är det för specialmat?
    Ni är tappra !!kämpa på kram från oss 💝

    • emmataaning skriver:

      Hej Line, han får inte äta bröstmjölk för att fettet i mjölken stimulerar produktionen av lymfvätska. Eftersom de skadat en eller flera lymfkörtlar så går han nu på en fettfri kost som tillåter lymfkörtlarna att läka ut. När de gjort det kan han äta vanlig mat igen. Maten han får heter monogen. Riktigt trist, men tydligen vanligt vid operationer på små barn. Kram

  2. Åsa skriver:

    Lilla gubben. 😢 Förstår att det gör ont att inte kunna krama o trösta när han har ont. Tänker också på er hela tiden! Karl är lyckligt lottad som har er två som föräldrar. Hoppas att idag blir en bättre dag! Kram på er! ❤

  3. Maria skriver:

    Hoppas på en bättre dag för er alla tre idag, Karl vet att ni är där med all er kärlek. Det är jobbigt när man inte känner att man räcker till som föräldrar. Små magar som krånglar oxå är jätte jobbigt.
    Kramar i massor till er alla

  4. NeLi skriver:

    Usch det kommer jag ihåg från Otis första operation. Han fick ont i magen och var förstoppad. Det var värre att se han ha ont från det än av operationen för han skrek så av det. Som tur var kom en manlig sköterska och hjälpte honom poopa, och det blev bättre. 🙂

    Hoppas på en dag utan bakslag i dag!

  5. Carolina skriver:

    Håller med föregående talare. Han vet att ni finns där för honom. Imorgon hoppas vi på en dag med stora framsteg istället. Kram till er.

  6. Olivia skriver:

    Han har er där och er kärlek, ni behöver inte hålla honom för att han ska veta att ni finns där för honom. Tänker på er hela tiden. Ni är fantastiska. God natt och sov gott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s