Att vänta…

Det är märkligt, tiden till nästa operation går i ilfart samtidigt som den kryper fram… Tänk om någon sa till er att till exempel den 14 mars kommer ni vara med i en allvarlig bilolycka och vi vet inte hur det kommer gå… Hur hade ni använt tiden? Man är rädd för att man vet inte vad som väntar, ovissheten är verkligen gnagande! Nu har vi ju inte ens ett datum att oroa oss för utan det kan vara i februari men också i mars, men det känns ändå som en nedräkning.

Till råga på allt så skulle jag i fredags när Johan jobbade sent googla upp hjärtebarnsfonden. Jag har sett att man kan starta en egen insamling i Karls namn till förmån för dem. Men när jag googlade ”hjärtebarn” så fick jag givetvis massa andra träffar…. Jag googlade mycket om HLHS innan Karl föddes men har håller mig borta från det, tills nu då. En av de första träffade handlade just om en liten kille som fötts med HLHS. Tyvärr så hade han dött tillsynes utan anledning 5,5 månader gammal. När jag skriver utan anledning så menar jag att det var inte i samband med operation eller sjukhusvistelse utan hans hjärta hade helt sonika bara gett upp….

Fy fan…. Resten av helgen har varit förstörd efter detta, så fort Karl sover så är jag där och kollar att han andas.

Karl har förutom att han haft ett nervvrak till morsa haft en riktigt bra helg. Han har lärt sig sparka på sakerna i gymmet och greppa leksaker med händerna ordentligt. Men roligast i världen är fortfarande att vara spritt språngande naken…. Även om det är roligt att se gladskiten sprattla runt på badrumsmattan så känns det alltid lite som rysk roulette… Små pojkar har ju en otrolig räckvidd om man säger så… 😄

Såg att det kommit dubbletter bland bilderna, märkligt. Hoppas det inte händer igen 😊

20140113-084353.jpg

20140113-084402.jpg

Annonser

6 thoughts on “Att vänta…

  1. linerosen skriver:

    Hej! Vet inte riktigt hur jag halkade in på din blogg, men jag tror det var dig jag la in i HLHS gruppen på fb. Så söt han är! Jag har också läst den bloggen du syftade på och en hel del andra! Jag tänkt dock aldrig på att Mejas hjärta kan stanna lättare än en frisk bebis. Min största rädsla är att hon ska skada sig på annat sätt! Konstigt jag vet! Vi försöker verkligen leva i nuet och vi försöker ge Meja ett liv med bra livskvalité!

    • emmataaning skriver:

      Hej Line, jovisst var det mig du la in i gruppen, tack 🙂 det känns överlag som att man skaffar sig oro som är onödig allt som oftast… Det hjälper ju inte att läsa om andras tragedi, med ändå är man där och grottar… Så dumt.

      Bloggar du med?

  2. nilsmamma skriver:

    Hej😊!
    Jag undrar om jag skulle kunna få maila dig?

  3. Ingela Nilsson skriver:

    Han är ju så söt den lilla tjockisen, mums!

  4. Johanna, gammal bekant till Bulti skriver:

    Oftast ligger främst de hemska berättelserna ute, de bra lever och hinner inte skriva då de njuter av livet så som ni! Det du läste är worst case scenario, tänk så iaf. En annan blir upplyft av å se hur bra det går för er och man inser (skitdagar som dessa) vad som är viktigt i livet, tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s