Två steg fram – dag sju

Igår på dagen var vi riktigt oroliga över Karl, han bara låg och vi kunde inte få honom att kommunicera speciellt mycket. Han var deppig och apatisk.

Genast börjar historier om deprimerade barn och barn med PTSD poppa upp i huvudet. Vi kände inte igen vår lille Karl alls. Glimten var borta. Han klagade över ont och gled bort med blicken.

Så gick tjejerna som skulle jobba kväll på sitt arbetspass . Tillsammans fick vi motiverat upp Karl i vagnen och senare upp i mitt knä för att äta lite fettfri hamburgare. Så när han sitter där så rasar hans mage, äntligen rörde de morfinstinna tarmarna på sig. En stund senare brakade det loss igen och oj vilken lättnad!

Inom loppet av minuter så ville ungen leka med tåg, åka vagn och var till och med uppe och gick några steg. Tänk vad magont kan ställa till med!

Det rinner fortfarande mycket i dränen, 800 ml förra dygnet. Han går på diet med mycket lite fett i, det skall hjälpa kroppen att sluta överproducera vätska.

Annonser

2 thoughts on “Två steg fram – dag sju

  1. Åsa J skriver:

    ❤❤❤

  2. monica skriver:

    Till den tappra familjen , ni är så generös att dela med er.
    Varje framsteg måste vara så underbart för er.
    Ha en go helg och alla kramar till er😘

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s