Tåliga unge -dag 17

Detta inlägg ville inte posta sig igår, provar igen nu…

Jag vet inte om jag skall vara glad eller ledsen över att Karl börjat ”ge upp” när en undersökning skall göras eller ett blodprov skall tas. Efter nästan tre veckors kämpande, tröstande, övertalande och mutande går det plötsligt bättre att göra vissa saker.

Vi började dagen på röntgen. Något som aldrig har gjort ont men som Karl tyckt varit läskigt och konstigt. Idag grät han lite, sen låg han på britsen helt stilla med tårfyllda ögon. Jag berömmer givetvis honom, hur duktig han är och hur modig jag tycker han är. Jag vet inte om han förstår mig. När vi var klara på röntgen var det dags för dagens stick i fingret. Här  visade han verkligen en ny sida. Han satt lugnt i vagnen och värmde fingrarna på värmedynan man får. Varma fingrar blöder bättre. Vanligtvis brukar vi få jaga honom med dynan. Men inte idag. Sen var det dags att sticka. Karl räckte lugnt fram handen och lät sköterskan fylla det två små behållarna. Han valde ett minion-plåster och ett klistermärke och vinkade hejdå. Det är otroligt skönt att slippa kampen, men jag kan ändå inte låta bli att ett barn börjar acceptera dessa vardagliga små ”övergrepp” (hittar inget bättre ord, men ni fattar) det känns som han gett upp på något vis.

Vi gick på fyra timmars permission sen, det är så skönt att gå lämna avdelningen en stund och hemlängtan blir enorm när man ser ljuset i tunneln.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s