Jag vill inte ha medicin -dag 20

Idag startade dagen kass, vi stressade upp till sjukhuset för ultraljud och provtagning. Stressen påverkade Karl direkt och han var vrång och tvär på allt. När de skulle ta stygnen efter dränen ballade han ur helt och låste sig. Vi fick trycka ner honom i sängen för att sköterskan skulle kunna skära av trådknutarna. Det var en enorm kamp, mer än en gång var jag orolig över att få kniven i låret. Det hade varit snyggt…

När allt var klart frågade de försiktigt om det var okej att vi flyttade ut ur vårt rum. Det var många som väntade på att komma ut på eget rum nämligen. Ni som minns hur vi väntade och väntade och väntade på att få lämna övervakningssalen för att få komma ut på eget rum fattar att svaret självklart var ja!

Så med en vagn full av presenter och en påse med det kommande dygnets mediciner promenerade jag och Karl ut från 323. Ett stort steg närmare att få komma hem.

Medicinerna är tuffa för Karl, fyra gånger om dagen är det medicindags och jag räknar bort alvedon. All medicin skall tas i munnen och allt skall ner utan undantag. Vi har provat många metoder, men just nu ger vi honom lite utrymme till att få ta dem själv. Gör han inte det är det bara att hålla i huvudet och spruta ner det så långt ner i munnen det går. Det låter förfärligt, men en timmes övertalning gav mer ångest än att han får allt på fem minuter. När han är klar får han en godis som belöning.

Imorgon är det nytt stick i fingret samt ännu en röntgen på vätskan i lungorna. Som jag fattat det får vi åka hem när vätskan är borta. 

Håll tummarna!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s