Idag har vi verkligen inte gjort något annat än att bli förvarade. Ett stick i fingret, vilket han nu gör utan problem och lite kontroller på avdelningen är allt vi gjort. Det blir ingen ny röntgen imorgon utan de väntar tills på måndag. Vi tycker att han kissar bättre idag, men är det beror troligen på att febern gått ner idag. Hostan hos barnen och nu mig är förfärlig. Karl stönar av smärta när han hostar, stackars liten, så tapper!
Vi försöker hålla oss borta från de andra familjerna, det känns som vi är smittade av pesten. Barnen klättrar på väggarna och vi aktiverar så gott vi kan. Morgondagen ser ut att innehålla samma saker.
Det är märkligt att bo här, alla familjer med dessa sjuka barn, olika öden, olika förutsättningar. Ändå finns det mycket skratt och gemenskap.
Karls ordförråd har exploderat och han pratar i ett, så härligt att hörs hans lilla röst sjunga och filosofera. Älskade unge.
