Igår kväll fick vi åka hem! Så himla skönt att få landa hemma i soffan och slippa sjukhusmiljön. Idag verkar Karl må bra. Han har fått ett rejält blåmärke i ljumsken, men det skall inte vara någon fara. Sen han vaknade har han varit som ett litet plåster och vill bara kramas och bli kramad – inte mamma emot ☺️
Vi blir troligen utskrivna under dagen.
Då var vi nere på avdelningen, Karl var både törstig och hungrig vilket Var härligt att se. Nu väntar 4 timmars sängläge, vi börjar med lite film på VHS 😄
Väntar på att kungen skall vakna nu…❤️
Alltså… Denna unge!
Trots nålstick, svält, fasthållning och operationstvätt har han varit på strålande humör. Hur är det möjligt?
Han blev ledsen när han fick masken över näsa och mun, men det är ju inte så konstigt.
Nu väntar vi på samtalet….
Imorgon är det dags för hjärtkateterisering. Klockan åtta skall vi vara på avdelningen för att sätta nålar och tvätta älskligen inför operation. När han var bebis satt vi med honom hela kvällen och natten före operation. Lät honom sova i famnen, snusade honom i håret, strök hans små kinder. Denna gången är det annorlunda, Karl är en stor kille nu, han vill inte alls sova i knät eller kramas extra länge. Han har ingen aning om varför han istället blivit söndercurlad ikväll…
-Jaså du vill stå på stolen framför tv:n och byta film varannan minut? -Javisst hjärtat, klart du får det…
-Jaså du vill äta smuliga digestivekex med smör på i soffan? -Självklart, den är ju ändå bara ny…
– Jaså du vill inte bada? – det gör inget mamma tvättar dig med varma handdukar medan du står på stolen och byter film…
Nu ligger han där uppe och sover lugnt… Själv börjar jag känna skräcken, det värsta är igentligen inte själva ingreppet. Det värsta är att ladda mentalt för att inte ge sin unge mat när han ber om det, att inte ge honom något att dricka när han blir törstig. Han förstår inte varför och det gör ont.
Att vara med vid sövning är också jobbigt, det ögonblicket när sövningsmedlet kickar in och ögonen rullar runt i huvudet. Jag tänker alltid på min gamla hund Texas och när jag avlivade honom. Livet bara rinner ur blicken på ett obehagligt sätt. Det är samma med sövning. Tankar som -tänk om han inte vaknar… Är oundvikliga.Imorgon skall de se om han är redo för den stora operationen (TCPC) De skall bland annat mäta trycket i lungkärlen. Detta innebär att de kommer gå in med en kateter i varje ljumske som skall vandra upp genom ådrorna och in i hjärtat. Samtidigt för de in en kateter i halsen som skall föras ner till lungkärlen ovanifrån. Fruktansvärt obehagligt att de skall rota runt i vår fina unges kropp igen.
I onsdags var vi uppe och blev inskrivna. Då togs det blodprover, läkarna undersökte Karl, man tog lungröntgen, vägde och mätte samt tog EKG. De satte även på ett 24 timmars EKG. Karl var imponerande tapper, trots klisterlappar och tejp som han inte riktigt tål, sladdar, nätbrynja och en dosa stor som en gammal freestyle så höll han god min. Märkena efter klisterlapparna är fortfarande röda, trots att det gått fyra dagar.
Håll alla tummar och tår imorgon ❤️
Emma, Johan och Pussen 