Dålig dag

Igår var ingen bra dag, hade inte sovit så bra på natten och var trött och hängig när jag kom till jobbet. Att sitta på kontorsstolen är en av de sämsta ställningarna att sitta i. Lilleman bråkar för att han blir ihopträngd och jag har svårt att andas. Jag har försökt att stå upp och arbeta men det fungerar inte jätte bra det heller.

Hela dagen kantades av magknip, mensvärk, sammandragningar och kallsvettningar. Antar att det bara är ett litet smakprov på vad som komma skall.

Kommer på mig själv att jag är mer lättirriterad än någonsin. Det som stör mig mest är nog omgivningens ( bekantas) lättsamma inställning till pussens hjärtfel… Jag vet att alla bara menar väl, men när jag säger att han har ett ALLVARLIGT hjärtfel så vill jag inte höra om deras, barn, kusiner, vänners vänner som fått barn med lite blåsljud, ett hål i hjärtat eller hjärtfel som växt bort. ALLVARLIGT är lika med risk för döden… Verkar inte som folk fattar det, istället får vi lyssna på solskenshistorier som har föga lite med verkligheten att göra.

Tänk om någon berättade för mig att de hade en allvarlig cancer och jag skulle kontra med att jag haft cellförändringar… Ganska opassande…

Men men, idag skall denna surpuppan vara hemma och tur är väl kanske det 🙂

Vi har bäddat för lilleman iallafall, trots att vi vet att det kommer dröja länge innan han kommer kunna sova där.

Illamående

Jahopp, då var det förfärliga illamåendet tillbaka kryddat med finfin halsbränna…. Blä!

Idag är jag hemma och tar det lugnt. Ibland är jag lite missnöjd med att jag avvecklat mitt arbete lite för tidigt, men dagar som denna så känns det helt rätt.

Jag passar på att tvätta lillemans sängkläder och fixa lite i hans rum. Det känns mysigt 🙂 hittills har jag bäddat dagbädden.

Hicka

Lilleman hickar ganska hårt och ofta nu, skitläskigt! Känns ju som man har en extra puls i kroppen.

Idag blir det nog till att tvätta sängkläder, kuddar och täcken till spjälsängen. Känns som en lagom lördagsuppgift 🙂

80%

Idag har enligt min app 80% av graviditeten passerat. Det känns som att jag varit gravid i en evighet men samtidigt som att tiden flugit förbi.

Jag känner i min kropp att jag är tung och otymplig. Snubblar på mina egna fötter och måste vila mycket. Att sitta på kontorsstolen är riktigt jobbigt. Hela magen kläms ihop och lilleman protesterar och trycker tillbaka. Hade hoppats på att jag skulle vara en sån där pigg och snofsig gravid kvinna som arbetar för fullt tiden ut. Så har det verkligen inte varit och jag kommer på mig att jag känner mig lite bitter.

På fredag skall vi fika med ett annat Göteborgs par som skall ha barn i november, även deras barn har hjärtfel.

Ledsam dag

Usch, idag har verkligen inte varit en bra dag. Vaknade trött och outvilad och har haft en drös knasbollar att göra med på jobbet.

Johan jobbar och jag har nu plågat mig med att googla överlevnads statistik på hlhs, läsa sorgliga bloggar om alla dessa barn som inte överlevt sin diagnos.

Även om de i vår närhet vet att det är allvarligt så funderar jag på om det verkligen gått fram hur allvarligt detta hjärtfel är…. Klart man vill tänka att döden drabbar inte oss….men det tänkte nog alla dessa änglaföräldrar.

Läkarbesök på löpande band

Igår träffade vi barnkardiologen Mats Melander igen. Han genomförde ytterligare ett ultraljud på pussens hjärta. Det börjar bli svårt att se nu eftersom hans revben skapar skuggor i bilden.

Vad vi kan se så finns det inget läckage mellan höger kammare och höger förmak vilket är positivt, de kan heller inte se att det finns några förträngningar mellan förmaken vilket är mycket viktigt. Hade det funnits det så hade läget varit ett annat. Även flödet till och från lungorna verkar bra, dock var detta svårast att se. Vi skall tillbaka för en sista koll om ca en månad.

Idag hade vi tid hos vår andra läkare Ulla-Britt Wennerholm, en underbart varm kvinna som verkligen arbetar på rätt plats. Mitt i all oro så har hon förmågan att med sin kunskap och sitt sätt att förklara skapa en känsla av lugn och trygghet. Hon har idag kollat flödet i navelsträngen, fostervattnet, och hur lilleman växer. Med sina 1854 gram så ligger han perfekt på kurvan!

Vi har även pratat om kommande förlossning som kommer ske på spec. Förlossningen och vad vi kan vänta oss av den.

En god nyhet är att det tydligen finns forskning på att kvinnor som tar fragminsprutor får ofta en kortare och ”lättare” förlossning, vi går väl se om det stämmer. Men man kan ju hoppas att man kan få lite räkmacka efter alla dessa nålstick 🙂

Pussens rum

Då har vi äntligen tömt det rum som skall bli barnrum. Johan sliter på och jag fixar med pillsakerna, konditionen är verkligen inte densamma längre och det känns som jag inte orkar någonting. Det är svårt att inte bli känslosam när man står mitt i det, kommer det verkligen bo en liten kille här….

Ju närmre vi kommer födsel desto mer känner jag mig inte redo. Att ha honom i magen känns bra, där vet jag att han mår bra. Att snart ha en plågsam sjukhustid framför oss med oviss utgång är ju inget man längtar efter helt klart! Bara två månader kvar….