Då har vi äntligen tömt det rum som skall bli barnrum. Johan sliter på och jag fixar med pillsakerna, konditionen är verkligen inte densamma längre och det känns som jag inte orkar någonting. Det är svårt att inte bli känslosam när man står mitt i det, kommer det verkligen bo en liten kille här….
Ju närmre vi kommer födsel desto mer känner jag mig inte redo. Att ha honom i magen känns bra, där vet jag att han mår bra. Att snart ha en plågsam sjukhustid framför oss med oviss utgång är ju inget man längtar efter helt klart! Bara två månader kvar….
Emma, Johan och Pussen 